Kallt, -11°C, och rimfrost på allt. När vi närmade oss löpan så skedde en total förvandling hos W, ringade och ringade, tog upp spårlöpan, vidare in i skogen ca 200 m. Där blev det svårt, för hela skogen luktade väl av räntan och killingen, men efter lite sorterande så blev det pang rakt på! :-) Stolt hund stoppade in hela huvudet i brösthålan, kom ut med en lungbit, helröd till upp bakom öronen, rykandes i kylan. Hjälpte sedan husse att släpa ut killingen. Började hängandes i rompen, men sprang sedan mellan killing och husse och såg till att killingen inte fuskade......
När vi kom ut på skogsvägen så hördes W för första gången skalla. Inte högt, inte intensivt, men mycket distinkt. Blandat med djupa basmorrningar. På skogsvägen kom nämligen en fjording med ryttare och de skulle ju bara ha....... W hade HÖG mohikankam från nackfästet och en bra bit bak på ryggen. Med upprest framkropp och ett stort mått av kaxighet. Eftersom han var lös blåste jag in och kommenderade "hit". Under över alla under så kom han rätt i knät. Han var kanske skraj i botten, men husse var mycket stolt, särskilt som killingen låg kvar i vägkanten där hästen med imponerad ryttare passerade.
"After-hunt" charmar W alla runt brasan vid korvgrillningen.
Har provat en del spårselar, men flera av dem tycker jag har varit för korta över bringan även om jag tagit till i storlek vid beställningen. När W skall arbeta kör jag nu med läderhalsband, UNCABs triflip reflexhalsband (rött bakåt) och en enkel signalväst, detta för att han från början skall vänja sig vid "kläder" och att ha grejor på sig. Triflippen är suverän på kvällen vid rastning, kommer att byta upp mig i storlek vart efter W växer.
Kommer nu att köra hårt med spår, givet att vi får ha barmark. Vidare väntar en period med kommandona "bakom" och "fot", dvs "du får inte gå före mig" samt "gå intill vänster knä".
Funderar på hur jag skall föra in skott i spårningsmomentet, börjar nog med cal .22 blankskott. Vet inte om det där med att promenera vid en skjutbana är så bra. Tror nog mer på att föra in skottet i samband med en ett riktigt hetsigt spårmoment/lektillfälle.
Apropå nyår, K är skraj för fyrverkerier (inte jaktskott) så jag var lite orolig hur han skulle kommunicera detta till W. Jodå, när det small på kvällsrastningen så tvärstannade K med slokande öron och svans, W vände sig om, tittade på K och sedan på mig, frågandes "vad gör han"?
När klockan så slog tolv satt jag med en darrande K i knät i en soffa, W sov som en gris under soffbordet. Så kan det gå.
