Lämnade vägen och gick upp på ett parti med småmossar, kärr och bergknallar med korta tallar. Ganska mycket snö på öppna ytor, men OK för W. Plötsligt så gick det upp en stor blåvitlysande svenskhare ca 100 m bort i lovart, hundarna såg den inte. Tänkte gå undan, men K markerade plötsligt doft i luften vilket naturligtvis inte undgick W. Han genomgick sin vanliga häftiga förvandling och skuttade åt det håll där haren gått upp. Här vidtog ett frenetiskt ringande under tvära kast och ljudligt frustande. Så bestämde han sig och var borta. Såg på pejlen att det gick undan ner i tätvuxen granskog varvad med gammelskog.
Så efter ca 400 m så hördes det: Ett ljudligt, distinkt skall, ingen tvekan där inte! Stod kvar uppe på berget tillsammans med K och flinade fånigt. Det som var så häftigt var att han inte började väcka direkt, utan först när han var säker och nära så drog det igång, gradvis ökande i intensitet och skärpa. Totalt höll han på i 35 minuter innan haren lurade bort honom. Totala drevlängden var ca 2 km, som längst bort ca 500 m.
Sedan kommer det bästa, en nästan perfekt återgång med enstaka kontaktskall. Eftersom han gått nerför en brant vid utgången så gensköt K och jag honom när han kom i löpan nedanför berget. Mycket godis och lek där :-))
Gick tillbaka till bilen och satte in K. W fick följa med för att vittja ytterligare en fälla i närheten. När jag håller på att gillra upp fällan igen efter att ha agnat om, och därigenom missat att hålla ett öga på W så hörs det igen en bit bakom ryggen:
Vovaff, vovaff, vraff, vraff, vraff. Full fart igen. Håller på i 17 min denna gång, drar iväg ca 500 m. Gick efter för jag var lite orolig att det var älgko med kalv. Nähä då, det var rådjur (tur att ingen såg det...) Gensköt därför och kopplade upp. Inga problem med att bryta från ca 100 m håll.
Nu vet vi både hur han låter och att han kommer tillbaka. Husse får skärpa till sig nu, W är ju bara 7 månader.
 |
| Woodstock i solen |
