Idag tog W sig an ett spår som legat 19 timmar, 1 dl + rådjursklöv till 1000 m spår, 7 vinklar, 4 bloduppehåll. Öppen mark i träda, högt fjolårsgräs, massor av sork och rävgräv, korsande räv- och rådjursväxlar. Avslut i granskog.
Trög start trots vilja, fattade inte riktigt vilken prio som gällde (får i efterhand veta att en tik rastats vid spårstarten 20 min innan vi kom dit).
Väl igång, full fart rätt på, låter spårlinan löpa mellan bakbenen för att tagga ner farten. Jobbar väldigt snyggt , något snabbt (unghund). Har full koll på det här med ringning vid blodstopp och blinda returer. Vill växla där rådjurens stora, stora motorväg korsar spåret - en blick räcker för att hjälpa rätt (Handlar ju om inlärning och att jobba ihop). Väldigt bra kontakt, lättfångad dubbelriktad kommunikation.
Fyrtio meter före spårslut kommer kommandot "Stanna kvar". Funkar bra, W sätter sig. Går fram fem meter framför honom och drar av ett hagelskott. W sitter kvar och tittar på mig - "Jaha, vad händer?" Kommenderar "Spår!", W drar på fram till klöven som hänger upp i en gran en meter pga av rävgryt i närheten.
Kaxig W går lös tillbaka till bilen med en klöv i mungipan.
