W's brorsa Acke (Nimrods Herr Måndag, [http://www.ackebasset.blogspot.se/] ) fick igår en huggorm i snoken, om man får uttrycka sig så vanvördigt. Inte kul, han är nog rätt hängig idag.
Svårt med unghunden nu när det våras och "schlemmeschlangarna" ligger och jäser i solgatorna. Klart att fovven skall på och kolla vad det är för något. Vissa djur har ju det där med ormar inbyggt, men det verkar som hundar inte har det. Har varit några "schlemmeschlangar" på våra promenader, men husse har so far haft ögonen långt fram.
W's maestro, farbror K fick i sin ungdom en huggorm rätt i blåbäret. På den tiden var det kortisontabletter i fickan som gällde, snabbdosering och därefter direkt till veterinären, där han blev kvar i 4 timmar med hjärtkoll, dropp och allt.
Tog fyra dagar innan han var på benen igen. Svullnaden vandrade ner under strupen, såg groteskt ut de första 36 timmarna. Skönt att sova ute och få i sig en massa vatten via uppblött hundmat.
Efter detta har K varit väldigt försiktig med vägkanter, har tydligt visat avstånd när vi tränat på bildödade "schlemmeschlangar". Hoppas att han kan förmedla detta till W!
Krya på dig Acke!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar