Nu har både W och K varit utan sina fästinghalsband i en månad utan att få några "påhopp". Visitation 2 ggr per dag har inte resulterat i några fynd av krypen, trots regn och rotblöta, lösspringande, samt för W drev i nya, och i bland blöta marker. Kanske har det varit för blött.
När vovvarna springer lösa för att jobba brukar husse plocka av halsbanden, är ju så kort tid det handlar om, verkan sitter i väldigt länge.
Husse tycker att W ibland liknat en Linderödsgris, men även då har
det varit enkelt att se "knickedickerna", de syns väldigt tydligt i
fauvefärgen och mot den "grisfärgade" huden, men de har varit väldigt få i år. Husse har klarat sig helt. Skönt när det är så enkelt. Brukar komma en omgång i november ungefär när mössen går in, vi får väl se vad som händer on någon/några veckor.
Den svarte storbadaren K tvättar ofta ur pälsen rejält vid upprepade och långa vattenapporter. På grund av färgen och labbens täta, dubbla päls så är det ibland svårt att hitta krypen, men denna säsong (peppar-peppar) har varit väldigt befriad från ohyra.
Gången helg fick W vila sig då husse jagade älg och fick gå in som hundförare med lånad hund. Fantastisk ljudkakafoni från det närbelägna militära skjutfältet hela dagen, massor av kalibrar i "ljuvlig" samklang med helikoptrar som kalkade sjöar, myrar och blöthål i området.
Snacka om Mesopotamien i Bohuslän!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar