Så var den mesta snön borta, kvar finns snölegor med skare och livsfarliga israllor på stigar och skogsvägar där det trampats eller körts. Skogen är gröndrypande fuktig, mossan intensivt grön, gräset ligger slickat längs marken och det porlar i bäckarna. Mesar, kungsfåglar och domherrar truddeluttar och flöjtar som om det vore vår. Sångsvanen trumpetar mest hela dagen och gräsänderna skrattar ljudligt åt oss jägare så här på andra sidan nyår.
Rådjursjakt i norra Bohuslän. Dröjer ett tag innan husse stryker kopplet på W eftersom fovven är väldigt het direkt när vi går in i den första såten. W drar snabbt iväg in i den granplantering där han i höstas hämtade sitt första rådjur. Kommer tillbaka, för att ånyo gå in i planteringen. Efter ett par minuter så hörs det grova, taktfasta skall i serier. Om och om igen. Husse tänker "Oops, låter som ståndskall, är det människa, gris eller älg?" Efter ca 5 minuter bryter W och kommer tillbaka för att berätta att han hittat något i skogen som inte vill springa iväg. Väl avklarat så går han mycket snabbt tillbaka och fortsätter ståndarbetet i ytterligare 5-7 minuter. Husse fegar och vill inte gå in i den täta planteringen, går i stället upp i lovart om ståndet för att lägga vittring i vinden. Resultatet kommer direkt, under ljudligt knakande och brakande, när en stor och riktigt grann älgko drar iväg med W efter sig. W släpper motvilligt efter 4-500 m och tar retur till husse. Färdigjagat i den såten med tanke på vindriktning och älglukt.
Fika och tjôt.
I den andra såten för dagen så jobbar W väldigt snyggt, söker ut i vida ringar, kommer tillbaka och kollar upp att allt är OK, för att sedan gå ut igen. Höll på och rota en lång stund uppe på ett berg, men kom åter. Tillsammans vandrade vi sakta längs den östra kanten av berget, rundade upp från syd mot toppen och gick tillbaka norrut längs den västra slänten. Inget upptag, inget hemma. Kanske har katterna gått över isen på de långsträckta sjöarna och smort kråset under helgerna.
Precis när vi hade brutit jakten kom det ett drev från grannmarken in i såten. W visade tydligt var rådjuret hade gått in och buktat ut igen. Tillsammans satt vi sedan, W, husse och jaktgubbarna, och lyssnade på drevet som försvann i fjärran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar