SBaK-Västs stora årliga viltspårtävling över dagarna två. I år med MÅNGA anmälda ekipage: etthundratvå hundstarter, tjugotvå raser och femton domare. Och sista gången i sin nuvarande form.
Dag 1
På lördagen skulle W gå spår i Nossebro. Husse tyckte att det var bra, där hade vi aldrig tidigare spårat, men var lite bekymrad över den sena starttiden (kl. 11.00) i förhållande till det strålande sommarvädret.
Området där W skulle spåra bestod av en urdikad och igenväxt mosse med blandskog. Inga branter, inga kullar att tala om. Är det nära "schlätta" så är det!
Domaren visade startrutan och nämnde precis innan start att spåret en bit ut hade råkat komma rakt över ett rådjurskadaver. "Lovely" tänkte husse och log ansträngt.
W stod och sniffade, lät sig selas och gick vid starten bara rakt in i rutan, satte ner nosen på ett ställe och travade sakta iväg. Husse såg blodfläcken där W kört ner nosen i riset....
Spårningen gick fantastiskt lugnt i precis lagom promenadtakt. W växlade mellan nos i backen och vindsök men for inte iväg utan höll en bra linje. Så småningom kom vi fram till rådjurskadavret: Jodå, det var ett helt djur, om än med helt frilagda skelettdelar liggandes i det egna skinnet. W stannade upp, sniffade undrande på kvarlåtenskaperna och gick förbi för att undersöka skallen som låg för sig. Husse satte sig ner och manade "W, spår - ett till, W - SPÅRET! W tittade ett ögonblick undrande, sökte med nosen en bit och fortsatte sedan i den lagda löpan. Domaren skrockade. Vart efter arbetet fortskred kände sig husse mer och mer "lost", kändes som W letade vatten i täktgravarna på mossen. W var väldigt lättläst ett par gånger när han såg ut att tappa koncentrationen men husse kunde skärpa till honom igen med ett "SPÅR".
Så småningom kom ändå den förlösande ordern från domaren: "Då kan ni hålla där!" Efter skottet så fortsatte W, nu med nosen mer upp i vind. Väl framme vid ett björkfälle letade W frenetiskt tills domaren sa: "Ja då är vi framme, tyvärr så är klöven borta"
Husse fick en chock när domaren nästan direkt sa att W skött sig ursnyggt, gjort flera riktigt bra saker och överlag arbetat riktigt, riktigt bra, så bra att han kommer att föreslå ett 1:a pris med HP.
"Anvisas sökrutan 11.40. Tar an spåret direkt, följer detta spårnoga i utmärkt tempo. V1 & 2 u a. Bu på raksträcka tas i vind. V3 med återg. tas metodiskt. V4 u a. Skottprov u a. Utmärkt förmåga att spåra. Arbetar med lite stöd från föraren. Mycket trevlig och duglig spårhund."
På vägen hem tänkte husse att vi efter den första dagen var i samma läge som förra året.
Dag 2
Söndagen kom med strålande sol och 20°C i skuggan redan vid starten klockan 9. Terrängen bestod av granskogbevuxna smååsar med blöthål och småhyggen alltemellan. Väl framme vid startrutan selades W och gick sin vana trogen bara rakt in i rutan och vidare. Jodå, där fanns blodfläckar även idag. Spårningen fortsatte lugnt och fint en 3-400 m tills vi kom ner för en slänt i en bred dråg med hygge åt höger och gallrad skog åt vänster. W satte nosen i vädret och drog åt vänster. Domaren sa direkt "Viltstörning som jag bortser från, gå tillbaka till släntslutet". Väl där tog W lite motvilligt höger, men spårade sedan bra ut längs drågkantens ena sida ut på hygget fram till, och upp på en skogskörväg. Här blev han förvirrad, husse tyckte att man lägger inte ett spår över en väg, W följde ändå vägen upp i en backe. Då kom de där förhatliga orden: "Nu är ni för långt bort, jag måste be er komma tillbaka". Husse och W tog retur till ett ställe där husse visste att W hade varit rätt (blodfläck) och provade igen. Husse insåg att den oblodade returen löpte tillbaka längs med drågens andra sida. W hade också koll på detta men ville hela tiden upp i slänten parallellt med skogskörvägen. Tre gånger tog husse tillbaka honom innan vi fick ett stadigt spår att gå på fram till skottprovningen. Klöven låg där den skulle ligga, åt det håll som W velat gå åt när vi kom ner i drågen, det var vinden som var "viltstörningen".
Återföringen från domaren resulterade i en 2:a. Kröp också fram att i den kulle som W "felaktigt" ville upp i fanns en utfodringsplats för rådjuren.
"Woodstock startar helt suveränt. En lättläst hund som spårar i ett lämpligt tempo. De 300 första metrarna av spåret är han inte många mm från spårkärnan. Tyvärr störs han av viltslag upprepade gånger men en hund som jag gärna ser igen. Föraren är duktig på att läsa och memorera terrängen."
W slutade på fjärde plats i 2014 års upplaga av Viltspårspokalen. Husse insåg att lördagens insats hade varit riktigt bra.
Grattis till Rhodesian Ridgebackvovven Djungelkattens Boastridged Bacchus och Sven som vann pokalen.
Tack till Inger & Roger Skoglund samt alla domare för detta trevliga jättearrangemang. Hoppas att det blir en fortsättning nästa år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar