Så kom vintern med -8°C på morgonen, klar himmel och frisk nordostlig vind.
Framme i jaktmarken låg temperaturen på -4 till -5°C. Barmark.
W vilade första såten när drevern Bella fick göra jobbet. Husse hade bakpass vid stora vägen med två möjliga övergångar att välja på. Det blev upptag nästan innan kopplet hunnit strykas och naturligtvis valde husse fel övergång. Ett ensamt vuxet rådjur med Bella ca 2 min efter gick över vägen 100 m nedanför husse och Bella drog på drevrars vis på långfart.
Fikapaus.
Dags för W att ta vid i samma såte som slutsåten förra helgen. Krasig frusen vitmossa i skogen, knastrande renlav på hällarna, rimfrostvitt gräs på hyggena, låg decembersol. Omöjligt att smyga. Enstaka snöflingor från en blå himmel. Husse var orolig att de stora bäckarna hade frusit med tunn is, men så var ej fallet, skönt!
Väl utan koppel ville W ej söka ut effektivt. Gick ut ca 40-100 m, kom tillbaka för att gå ut i snäva cirklar igen. Ingen hets, inget tryck i skuttandet. W och husse vandrade därför sakta igenom såten, med W snurrande runt husse. Älg-, kronvilt- och rådjursspår syntes infrusna i markskiktet, men tydligen fanns det ingen färsk lukt.....
Fanns tre rutter att välja mellan: Till vänster om åsen, längs toppen av åsen och till höger om densamma. W och husse valde att gå på högersidan då det var på den sidan som W tidigare plockat upp djur, men tji fick vi.
Väl framme i nordänden av såten, på väg att vika av söderut igen och ta sydsidan av åsen så blev det ett blixtsnabbt upptag som startade inom 10 sekunder. Full fart, tätt skall och drev. Tappt 1 minut, sedan fortsatt ljudligt drev. Passkytt kom in på radion: "Tyskhare, gick förbi utom håll". Drevet vände, buktade åter, haren kom som skjuten ur en kanon framför samme passkytt som meddelade "Inte en chans..." W kom ursinnig i harlöpan, men lät sig till husses stora stolthet kopplas upp av passkytt då drevet var på väg åt ej önskvärt och farligt håll.
Direkt efteråt så meddelar en annan skytt i motsatt ände av såten att
råget och killingar kommit fram till honom och gått upp i åsen och in i
såten igen. Troligen stod de i närheten av Ws harupptag och gjorde en bukt. W och husse skyndar för att släppa på geten och killingarna. Nästan framme så kommer besked på radion att rådjuren gått rakt igenom marken och var på väg över plöjda åkrar ut ur densamma. Jakten avbröts därför till Ws stora förtrytelse.
I dag har vi lärt oss att det är svårare att hitta djuren när det är kallt samt att W fortfarande är en mycket följsam fovve.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar