Mörkt och stjärnklart med måne på väg ner förbi halv. Vindstilla, -10°C, tog tid att defrosta rutorna på bilen. Iväg kvart i sju, nästan ingen trafik på motorvägen ner till Göteborg. Snötyngda granar och tallar runt Svenshögen, kändes av någon anledning precis som första advent.
Samling vid Fotskäls kyrka, ett entusiastiskt och tappert gäng, förutom mjölkbilen. Några hade med sina fauvar, andra inte. Vidare ut i "provmarken". Barmark, klart, -6°C, svag nordostlig vind. Vackert gallrad stamskog med rent bottenskikt, inte en massa kvarlämnade småstammar och grenverk att rispa runt i.
Efter en presentationsrunda och intro av meningen med drevprov så släpptes demofovven. Ringade 50-60 m vindor, hittade ett spår och drog iväg. Det visade sig att det var en hare som var svår att reda ut så demofovven kopplades, och sällskapet gjorde en förflyttning. Tyvärr så slutade det andra släppet som det första. Tredje gången gillt blev det upptag och drev på rådjur i ca 1,5 timme innan demofovven släppte och kom tillbaka till oss efter ett tydligt hörbart drev. W's husse tydde sig mest till domaren, sörplandes den fåordiges samlade erfarenhet och visdom.
Under väntan på återgång så grillade vi korv på en plats där det verkade som om solen aldrig når ner, pratade taktik och drevprovsinnehåll, ställde kloka och mindre kloka frågor. Husse fäste sig som novis särskilt vid betonandet av drevprovet som ett utvärderingsinstrument för vidare avel, att det fanns himlar i helvetet i form av goda delmomentspoäng även om drevtiden varit kort. Och så naturligtvis dagens värmare: "Klart att du skall ställa hunden även om han liknar en Linderödsgris, han blir aldrig UCH, men vi ser inga skäl till varför han inte skulle klara parallellvilkoren som borgar för ett JCH". Hoppets låga värmer gott så länge den lyser :-)
Domare och hundförare hade en mycket tydlig och klar
uppfattning om hur de tyckte att fauven bör användas under svenska
jaktförhållanden och husse tänkte "Amen" och bockade tyst. Man skall vara
rädd om sin fovve, husse (vi) jagar hoppeligen inte (än) enligt slit och
släng principen. Gris och älg i all ära, men där tror husse att specialisten är
att föredra framför allroundhunden.
Tyvärr så kommer det väl att
driva därhän att de bredkäftade machopôjkarna, penningar och nattliga
hästtransportkärror brutalt kommer att förändra den jaktliga bilden i
många delar av landet. Vilka som sedan är mest svinaktiga lämnas till var och en
att avgöra.
Kylan gjorde sig tydligt märkbar hos de flesta av oss, vilket är typiskt för vinterns ankomst, varje år är vi så ovana. Kul att träffa Acke och husse Mats, Jarl (Dantes husse) samt andra fauveägare och höra om deras erfarenheter.
Känns definitivt som om W och husse är redo för nästa utmaning...........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar