Söndag morgon 06.00, -4°C, mulet, nordostlig vind. Glesa, men hårda snökorn i vinden.
Husse smyger upp för att förbereda och packa inför dagens jakt.
W som normalt är MYCKET morgontrött kommer direkt studsande ner från andra våningen.
"Hej, skall vi ut i skogen och jaga?" Vad fort det går att prägla en hund på trevliga saker.
Iväg i gryningen upp på Herrestadsfjället och, av någon outgrundlig anledning, den första rådjursjakten denna säsong. Som varandes icke markägare känns det skönt med 15 minuters resa till jaktmarken. Sändlistan om jakt har gått ut till minst 15 personer men endast två personer inställer sig, förutom husse och en annan hundförare. Visar sig att den andra hunden gått in i skendräktighet, så W och husse får bära det tunga ansvaret att starta.
Husse stryker W's koppel en bit in i marken och efter drygt 20 minuter så väcker W och börjar driva, snabbt och ljudligt. Husse ser på pejlen att det bär iväg 150-200 m, sedan går det runt, runt, runt, kors och tvärs. "Hmm, ser ut som hare". En vitblå svenskhare smyger så förbi, W håller på i 20 minuter, men rotar ner sig i småmossarna. Snurrandet bryts, husse och W går vidare, vittjar en tom mårdfälla för att sedan fortsätta.
Strax därefter väcker W med ljudliga frustningar, snurrar och drar iväg med väckskall som övergår i ljudligt och grovt drev. Full fart, mycket snabbt ut ur såten. Husse tänker "F-n, med den farten och den vägen så är det nog älg". Färska och stora klövar i snölegorna bekräftar detta.
Så följer ett drev över 21 km som varar i 3 timmar och 20 minuter. Troligen så växlar W på slutet till annat drevdjur (art?). Drevet går sydvästvart, husse funderar på om W är på väg hem till Utby men W avbryter i en tätning 150 m från Bohusbanan och tar en LÅNGSAM retur på 11 km för att till slut låta sig kopplas i sitt returspår. Äntligen? har W jagat sig trött, bra att veta potentialen, så att säga.
Husse är mör på kvällen, W ligger utslagen och fiser.
Skitjakt för de två stackare som orkade upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar