Husse satsar på Herrestadsfjället igen, men intresset är ännu sämre än förra gången. W, en skytt och husse går ut i skogen. Sydlig frisk vind, -4°C och gråmulet, luktar snö i luften. Snötäcke på 5-10 cm i öppen terräng, perfekt spårsnö.
Första släppet gjordes på en markbit som innehåller en tät tallplantering, brukar vara tillhåll för svenskhare och i kanterna även för rådjur. Tyvärr brukar lokatterna dras till detta skafferi men nu talade spårsnön om att de inte var där. Massor av harspår, tyvärr inga färska. Efter att ha sökt i ungefär en timma utan att väcka och med väl genomgången mark så kopplades W upp för förflyttning och nytt släpp.
Andra släppet gjordes i ett parti som bestod av gles fattigmarkstallskog, låga blåbärsriskullar och surdrågar. Efter att ha sökt i 11 minuter i snygga cirklar så sätter W målmedvetet fart. Då skogen är gles så ser husse honom försvinna ner i en ravin en 2-300 m bort, följt av ett tiotal väckskall och sedan drev.
Drevdjuret visade sig ej, utnyttjade sänkor, svackor och kullar i terrängen men buktade tillbaka runt en kulle mot husse som osäkrade haglan, men vek under fortsatt buktning bort från husse. Ganska snäva bukter 2-500 m, månne det vara en hare trots allt? Misstanken stärktes när det blev tappt i 60 sekunder, än mer när drevet gick vidare till, och in i den i tidigare släpp genomsökta tallplanteringen. Husse trodde att nu blir det ett snurrande, men tji, drevet gick rakt igenom planteringen, rundade i princip våra parkerade bilar och vek tillbaka upp bakom husse mot den huttrande passkytten. Tyvärr så bukatde det sedan från honom med siktet rakt mot ett obesatt generalpass (Hur vet de att det är tomt där just den dagen, när de kommer med vinden i ryggen?).
W släppte efter 45 minuters drev och med en drevsträcka på 5,5 km. Tog en snygg retur i sina egna spår till husse. Tillsammans kollade vi av löpan, och under över alla under, det var ingen hare utan ett ensamt rådjur som W hade haft fart på.
Fikapaus, tröjbyte på husse och byte av såte.....
Den andra såten bestod av en lite halvö som vi nästan aldrig jagar på. Ofta mycket friluftsfolk runt omkring men lätt att stänga med få passkyttar.
På med W i koppel. När det är dags att stryka kopplet så kommer det i princip en hel kindergarten inklusive föräldrar åkandes skidor på sjön och med lösspringande hundar (trots strikt koppletvång för allmänheten). Kort sagt blev det ett sju helsickes liv med skällande hundar, skrikande barn och föräldrar. Gick inte att släppa W då hundarna var uppe och härjade i strandslänterna, bandade oss i stället genom såten. Massor av harspår på ett ställe annars inga andra färska spår.
Husse förundras över hur väl kontakten med W fungerade idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar